Bologna

Att vakna tidigt på en lördag är ingenting som jag är särskillt förtjust i. Vi möttes tidigt på morgonen vid tågstationen och tuffade iväg till Bologna, jag och delar ur det svenska kollektivet. Tåget var fullproppat, så jag och Vendela fick titta på små utfällbara pallar i korridoren, där intog jag min frukost; en yoghurt med caffesmak och ett päron som jag skalade med tänderna. Vendela skrattade lite, men jag vet att hon är lycklig över att ha hittat någon som tycker lika mycket om att pilla och leka med maten som hon själv.



Vi kom fram till Bologna och det var soligt! Staden är så full av liv på ett helt annat sätt än Firenze. I Firenze är det turisterna och de som livnär sig på dom som får staden att verka vid liv, medans det i Bologna verkligen kändes som att folket som bodde där levde. Folk var ute på gatorna, satt och njöt i solen, promenerade med sina barn, sina hundar, hade politiska manifestationer, fikade, lekte, hade utställningar.. Det kändes helt enkelt mer som en stad där folk lever, en en plats full av historia och munument som folk kommer och besöker för några dagar.



Personerna på bilden har ingenting med mig att göra. Visst känns det lite Dressman?



Det finns ett lutande torn i Bologna också, med det är inte lika hypat som det i Pisa. Undra varför?



I den här staden finns det "dräggies", punkare/drägg med konstiga frisyrer med enstaka dreadlocks i. Dom hänger i gäng, ser slitna ut och Hunden är den giva assesoaren. Vi stötte på dom väldigt ofta under tågluffen, men dom finns inte i Firenze. Yttligare ett tecken på att Bologna är mer vid liv.



Politisk manifestation, om man kan kalla det det. Snarare en italiensk variant av den svenska valboden. Dom hejar på Berlusconi, som ni ser, och vi ville ta kort på dom för att vi är så fashinerade över att folk verkligen har förtroende för den mannen. Dom trode vi ville ta kort för att vi tyckte om dom. Vi sa ingenting om våra personliga politiska åsikter, vi frågade bara om vi fick ta ett kort.



Parmigiano Reggiano! En hel butik fyllde med sådana ostar, otroligt häftigt. Precis som i Solens Mat.



Det finns en hel gata som är som en lång saluhall. Man kunde köpa allt där. Jag och Vendela blev helt till oss, ville bosätta oss i en vindsvåning i ett av husen och laga underbar mat varje dag, mata duvorna på takåsarna och prata italienska hela tiden.



Är det inte såhär man vill att det ska vara?



På en av piazzorna fanns det en intressant fontän. Den drog till sig ganska mycket folk. Jag gillade den skarpt.



I ett underbart vacker bibliotek pågick det en utställning om det gemensamma rummet och gatulivet/konsten i Bologna. Jag älskar sådant!



Ett litet exempel; en gatufest i universitetskvarteren i Bologna, trummor, folkvimmel och en fantastisk muralmålning.



En kreativ ungdoms syn på evolutionen...



Det finns ett H&M i Bologna! Vad lyckliga vi blev att se det. I Firenze finns det knappt normala affärer, bara Gucci, Miu Miu, Fendi, Roberto Cavalli (han äger ett helt kvarter och i det finaste huset har han sin butik, sin våning och ett Roberto Cavalli Café med leopardklädda stolar) osv.
Jag köpte en klänning och en vårjacka/kofta. 30 euro!



Efter en lång och härlig dag i Bologna återvände vi lite motvilligt till Firenze. Vi tog det billiga tåget hem. Det luktade kossa, men vi var glada i alla fall.
Jag gillar verlkligen Bologna. Det är en stad som jag vill åka tillbaka till och lära känna. Om jag tar ett Erasmusår någongång kanske det blir där. Mi piace molto!