Le Marze

En liten uppdatering.

Förra helgen åkte jag till Grosseto. Det är en liten stad i södra Toscana. Mellen Grosseto och Castiglione della Pescaia ligger det en camping, Le Marze, där jobbar Felix, Katta, Karro, Elin, Lorenzo, Fabio, Anna... Vi håller till på stranden. Folk jobbar i strandbaren, som badvakter, som strandsecurity på kvällen.



Jag bor i ett tält som jag får hyra billigt utav en tysk kille som heter Guido. Jag bor täldduk i tältduk med honom och 150 tyska barn på sommarläger. Mina sovmorgnar blir aldrig särskillt långa som ni förstår. Guido gillar mig. Dom andra tycker att jag ska utnyttja hans stackars tyska hjärta och få honom att ge mig/oss cyklar, bil, grill och bra boende, men jag säger nej. Det är inte särskillt snällt, och jag tänker inte bli gängets golddigger. Jag nöjer mig med min stora rabatt på boende och min cykel. Det känns bra.

1 augusti börjar jag att jobba på strandbaren.




På lördag kommer mamma, pappa och Isabelle. På söndag åker vi till Elba en vecka. Åh, jag längtar.

25 augusti ska jag till Rom i två dagar. Jag försöker hitta ett brabilligt boende i den underbara staden. Jag ser fram emot det. Jag ska vara där själv, promenera, äta gott, upptäcka, gå på museeum och på en och annan shoppinggata.



Jag är väldigt glad. På en vecka så har hela min sommar gått från frågetecken till utroppstecken. Allt har löst sig på bästa tänkbara sätt och det känns som att jag glider framåt med ett stort leende på läpparna.

tutta la notte sulla spiaggia

Città apperta

Folk och fà, jag àr i Rom.
Klockan sju i morse tog jag och Felix bussen till tàgstationen (fràn stranden/campingen vi bor/jobbar pà) och nàgra timmar senare klev vi av tunnelbanan och dàr utanfòr stod Coloseum. Jag àr hànfòrd, uppspelt som ett barn! Idag fàr Felix stà ut med mig och min historieàlskande sida. Det hàr àr helt otroligt!

Un bacio da Roma

DILI

Igår spelade jag vollyboll på den fejkade stranden vid Arno och tog en aperitvo på strandbaren tillsammans med två väldigt underhållande schweizare. Rossini; spumante med jordgubbspuré.

Idag var sista dagen på Scuola Toscana. Mi mancerà tantissimo.

Imorgon har jag en examen i tre delar; skriftlig, audio och muntlig. Esame di Diploma Intermedio di Lingua Italiana.

I övermorgon åker jag till havet. Med vinden i håret och i sällskap av fyra sydamerikaner.

Festa di San Giovanni

Gårdagens fyverkerier.



Det var fint. Och äntligen fick jag använding för min fire works inställning på kameran.



Det höll igång 20 minuter en halvtimme, och när fyverkerierna slocknat så låg det ett tjockt moln av rök över Piazzale Michelangelo därifrån de skjutits. Med den mörka skogen och siluetten av det gamla tornet (del av den gamla stadsmuren) såg det ut som ett historiskt slagfällt.



Gatorna var fulla av folk, helt otroligt.



Sen slank vi in på en bar ett tag. Där fanns det bara amerikaner som spelade "beer pong", dansade sliskigt till alltför långsam r'n'b, ex. Where is the love? med Blackeyedpeas. Dom sjöng karaoke till gamla nittiotalsdänger som "What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me no more". Jag och en kille från skolan, Sebastién, som pluggat antropologi i tre år, satt och funderade på om vi skulle göra en antropologisk studie över de amerikansk studenternas klubbvanor, och kom fram till att det skulle säkert vara väldigt underhållande. Men tillslut var det inte så roligt längre, utan mest lite äckligt och luktade gamal öl, så när dj:n började spela "I Want To Make Love In This Club", gick vi därifrån och jag cyklade hem.

Tintarella di luna

Här sitter jag på min kammare och funderar på framtiden. När jag kommer tillbaka till Sverige så behöver jag ju ett jobb! Lusten att bli en fattig student är inte särskillt stor.

Så, jag har bestämt mig för att lite spontant skicka ansökan till caffét Tintarella di Luna, på italienska!

Det känns lite pirrigt, men hittills går det bra. Nonno, jag mailar dig mitt brev sen när det är färdigkomponerat.

Nu ska jag duscha och äta. Klockan halv tio ska jag vara utanför skolan igen, vi ska kolla på fyverkerierna som skjuts för att fira stadens helgon San Giovanni. Idag är det hans dag.

Videon visar sångerskan Mina Mazzini med låten Tintarella di Luna.

Mi arabbio

Sitter och äter frukost, balkongdörren öppen, frutti di bosco juice, tysk vaniljyoghurt och nybrygt rättvisemärkt kaffe. Jag har ställt in min radio på en okej frekvens och känner mig rätt nöjd med min morgon. Snart ska jag gå till skolan och möta upp lite andra elever, vi ska gå på museum.

Då läser jag en av DN ledare från 20/6. Den heter "Romersk hälsning".
Just nu hinner jag inte formulera mig, men vad arg jag blir. Jag blir så arg. Vad tänker människor med? Lär vi oss aldrig? Vart är vi påväg, vad är det som händer just nu, runt omkring oss, med ett politiskt klimat som känns allt mindre inbjudande till debatt och folkets åsikter?

Och vad är det igentligen som pågår i Italien bland olivlundar och kullerstensgränder?
Bilioteket här har satt upp stora parroller som löper över gatorna, det står "leggere per non dimenticare". Att läsa för att inte glömma.

Så, läs, den där ledaren.