Jag och min cykel. Stolt.
Vägen upp till vårt picknickställe är brant. Otrolig svettig färd.
Jag fick förklara vad den rosa rosetten på dörren betydde. Jag berättade att man hänger upp den där för att det har fötts en flicka i huset. Rosetten kom från PRENATALL. Dyrt.
Vendelas lillasyster Linnéa kom på besök mellan söndagen och torsdagen. Väldigt trevlig och har världens största kamera med världens största batterigrepp.
Picknick i det gröna. Det var jätteskönt att komma upp till kullarna och få sitta på gräs. Alla bilar som körde förbi stirrade på oss, och ibland tutade dom. Det verkade som om dom tyckte att vi var lite skumma. Har man inte picknick i italien?
Olof leker med Linnéas köttstycke till kamera. Ida myser i solen.
Vi satt under ett olivträd. Det var en fin dag.
Ska man bo permanent i Firenze ska man på på andra sidan floden, Oltrarno. Det är så vacker där! När jag och Olof cyklade hem cyklade vi längs med den gamla stadsmuren, in i staden genom en gamal port och genom pittoreska kvarter med låga hus, trattorior, skomakare, tvättlinor och kullersten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar