På de florentinska gatorna promenerar många amerikaner omkring. Många är i tjugoårsåldern, rör sig i grupp och springer mest omkring och skriker saker som "OhMyGooood" "N'am like" "whaaat, you'r sooo cool" etc. Ja, ni förstår vad jag menar. De flesta är riktiga shablonamerikaner och gör inget annat än att bekräfta övriga nationaliteters förutfattade fördomar.
Så igår när jag vandrade hem i regnet så såg och något som förbluffade mig. En cowboy. En jättelik cowboy, men en liten cowgirl precis bredvid. Jag blev glad.
Jag tycker om saker som sticker ut i mängen, små detaljer som drar åt sig uppmärksamhet.
Inte för att den här mannen var en liten detalj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar