Nödvändigheten i att tänka positivt

I tisdags hade jag en riktig skitdag. Det känns som att det inte är något jag borde dela med mig av, för att vara utomlands ska ju bara vara roligt och inte innebära problem. Men nej, så är det inte riktigt och det här skrev jag när jag satt på biblioteket och var hela världens lilla ovänn;

Jag sitter på biblioteket och det dumma jävla Internet vill inte fungera. Bara dn.se och förstasidan på aftonbladet. Jag blir så less.

Idag är jag sur. Idag har hittills varit en dålig dag. Otroligt dålig dag om jag får säga så.

Det började när jag cyklade till skolan. Vad kul och romantiskt det här ska bli, tänkte jag. Eller inte. ALLA gator är enkelriktade och varenda hörna man rundar innebär en nära-döden-upplevelse. Helt plötsligt har cykeln börjat gnissla och det låter förjävligt. Det slutade med att jag fick leda cykeln och nu står den fastlås på Piazza Santa Croce och jag blir nästan inte så sur om någon snor den.

På grammatiklektionen så var det väl rätt ok, men jag fattar inte riktigt skillnaden mellan imperfetto och passato prossimo. Konversationslektionen, åh herre gud! Alla som går där är nästintill flytande i sin italienska och jag låter som om jag nyss simmat iland när jag ska försöka säga något. Visst, det är en utmaning och det är bra, men jag känner mig lite hämmad faktiskt. Inte roligt.

Sen trodde jag att vi skulle äta lunch alla tillsammans på Salumeria Verdi, men icke. Vendela och systern var på väg upp till Fiesole. Så jag gick och köpte en panino och satte mig här på bibblan. Och nu funkar inte det jävla internetet.

Jag känner mig sur och ensam. Allt går emot mig idag och alla som jag känner på skolan är borta. Inte ens Hyun Jin var på konversationslektionen. Wuuä.

Det är första april. Och det skulle vara så skönt att vara hemma i Stockholm men sin familj och alla sina vänner.

Jag måste försöka tänka positivt. Jag fattar inte att jag kan tycka synd om mig själv. Jag vet att det inte gör någonting bättre.

Mina alternativ:

Ringa Ida

Följa efter Vendela till Fiesole

Hämta min cykel och åka hem med den

Gå en promenad

Sitta i en park och mysa i solen

Köpa blommor till min balkonglåda

Handla mat

Sova

Plugga

Äta frukt

Föreslå att vi har en ostkväll ikväll

Köpa en brun-utan-sol och försöka att inte bli lika missfärgad som Grace i min klass

Låna the Kite Runner

Äta en glass

Dricka en god cappucino på Corona

Jag bestämde mig för att rycka upp mig, för sådär är det ingen idé att hålla på. Jag skrev en lista på saker jag kunde göra. Till en början gjorde den mig bara irriterad, för jag gillar inte att känna mig krystad, men den hjälpte mig faktiskt.

Jag gick ifrån biblioteket. Det var vackert väder. Hämtade min cykel och cyklade hem utan problem. Jag ut i parken och pluggade lite imperfekt/passato prossimo. När jag satt där ringde pappa och då blev jag ännu gladare, han sa att han skickat ett packet till mig och jag blev på så bra humör att jag skickade sms till gänget och föreslog en ost-och-vinkväll.



Vi möttes utanför Coop och inhandlade allt som behövdes för en mysig kväll. Olika ostar, frukt, hårt toscanskt bröd med rosmarin och salt (!), kallskuret och en flaska med vad vi gissade var ett gott rött vin. Jag och Vendela höll på att gå över styr och ville köpa fikonmarmelad och fler avancerade saker, men Linneá var som tar var där och styrde upp situationen, så när (snåla) Olof fick se notan blev han inte allt för förskräckt.

Vi hade picknick i mitt rum, på en filt framför balkongdörren. Jag är glad att jag hitta folk här nere som jag trivs med. Jag kom att tänka på att det är viktigt att tänka positivt. När man är sådär negativ som jag var ser man inte sina möjligheter och man grever lätt ner sig i självömkan-light son är totalt onödig och inte bidrar med något alls. Visst, alla har dåliga dagar, men det hjälper inte att göra saker värre än vad de är. Det är nödvändigta att tänka positivt, speciellt när man som jag är ute på äventyr i vida världen med bara mig själv.