Det var härligt att rulla fram i solskenet bland kullarna och de små samhällena. Det tog oss tre timmar att hitta fram (nästan en timme att bara hitta ut ur Florens...), men det var värt det! Jag åt en helt undebart crep med nutella och ricotta när vi kom fram, sjukt gott! När vi satt och mumsade på en trappa på en liten piazza, såg vi en äldre dom som stod på sin balkong och vattnade blommorna. Hon såg så fridfull ut, glas. Då tänkte jag att det är nog roligt att vara en Vecchia Italiana än en Vecchia Svedese. Varför tänker jag så? Kanske för att det tycks som att allt här i Italien präglas av en värme som inte finns i samma utsträckning hemma.
Valerie i bilen. Hon kör tufft i en låg, sportig Honda anno '87. Vår Low Rider!
Jag, med vinden i håret.
Utsikt.
Haha. Massa cyklister överallt. Vissa såg så roliga ut när man såg dom bakifrån i uppförsbackar. Deras rumpor vickade på i cykelbyor som var svarta med vita rumpor, som rådjur på långt håll!
Lucca! Gröna ängar och den vackra ringnuren.
Olof njuter i solen på muren.
Det gör Valerie också.
Jag njöt av allt det gröna, naturen, värmen och blommorna.
Visst ser vi bra ut? Olof ska bli min maskot, alltid så stilig.
Jag ser ut som en surt barn som inte fått sitt lördagsgodis, haha. Härligt.
Den långa vägen är en allén som löper längst upp på ringmuren längs hela staden. Där cyklades det, åktes rollerblades, löptes och sportades i allmänhet. Lite strandpromenadkänsla, konstigt nog.
Ett gamlat, vackert hus vi ville flytta in i.
"Det här ska min min nya profilbild på Facebook".
Vi har det bra i solskenet. Jag med en Succo di Pera, Valerie med en cappucino och Olof med in liten öl. Och Gazzetta dello Sport.
Kvällen fortsatte med ett besök på McDonald's (ja, vi skäms lite), avsked till Ben och sen sleep over hos Valerie. Mys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar