2008-05-12

It takes two



Idag överträffade vi oss själva och kunde glatt bocka av två saker på vår att-göra-lista; att gå på cafét som känns "Södermalm" och besöka En Second Hand Affär.



Vi gick till Café Brunelleschi, ett ställe med en så påtaglig söderkänsla att vi blev förvånade att inte se smulpajer, kladdkaka och chailatte på menyn.



Istället bjöd dom på lunch nästan gratis och vi åt och blev så mätta att vi skulle trilla av de höga barstolarna vi satt på.



Penne med sås av tomat, pancetta och vitlök till Vendela. Stora pastasnäckor med melanzane och salsicciasås till mig. Gud vad gott!



Påväg mot nya äventyr.



Vi ville ha kaffe och gick till en liten latteria som jag sprungit på. Den var så mysig att vi blev helt lyriska och lite förälskade.



Cibo della Salute, allt var biologiskt odlar och alldeles underbart.



Den snälla hippietanten bakom disken lyckades med det omöjliga, hon gjorde oss ännu lyckligare och besannade en dröm vi aldrig trodde skulle slå in. Hon erbjöd oss Cappuccione, alltså en cappuccino serverad i en kopp stor som en balja. Åh, ren och skär lycka.



Yin & Yan.



Jämte paceflaggan och diplom satt det här klistermärket på cafféfönstret.



På second hand affären La Bell Epoque hittade jag efter nästintill en timmes botaniserande den här finfina sjalen för fyra små eurosar. Det känns bra. Det känns också bra att affären var öppen, den har varit stängde alla gånger vi gått förbi de senaste veckorna.



Rosor i duggregnet.

2 kommentarer:

  1. Nicole, du verkar ju ha värsta sortens glidarliv där nere, bara shoppar, äter italiensk gourmetmat och åker på utflykter ju! Själv sitter jag alldeles grön i ansiktet och skriver uppsats dagen lång... Men det börjar bli toppenväder här också och det är svårt att hålla sig inomhus, så jag hoppas verkligen att du dyker upp över adams student så att man får hänga lite i en park med dig!
    saknar dig, kramar!

    SvaraRadera
  2. Hej Nicole....

    Jag öppnar alltid din blogg med spänning för du skriver och berättar med en sådan glädje att man kan känna hur du njuter av tillvaron.

    Nu väntar jag med spänning tills vi ses i Brescia nästa vecka.

    Bacioni
    NONNA

    SvaraRadera