Kebab

Idag efter gramatiklektionen gick jag och Valerie till Mario's för ett dricka en cappuccino. Hon var vid havet hela förra veckan, så vi hade mycket att ta igen. Vi drack vår cappuccino och sen stod vi utanför baren, lutade mot den varma stenväggen och pratade medans hon rökte en cigarett Vi pratade och pratade, och helt plötsligt var klockan 11.5o och jag alldeles försenad till min konversationlektion! Ajabaja. Men vi tänkte att det inte var hela världen, vi pratade ju faktiskt på italienska redan. Så idag hade jag konversationlektion på Santa Croce med Valerie, i solskenet!

Efter någon timme sammanstrålade vi med Vendela och Olof (från rivalskolan Leonardo DaVinci) och Valerie lämnade oss för att ta bussen hem till sitt mansion. Plikten kallade och hon var tvungen att göra lunch åt Lorenzo, 14. Han ville ha melon och prosciutto.

Nicole, Vendela och Olof ville ha kebab. Då är frågan, en kebab för 4 euro som smakar alldeles underbart, eller en kebab för 4 euro som smakar mindre bra men är större? Olof valde alternativ #2. Jag och Vendela tvekade, men som de goda vännerna vi är följde vi med honom för att göra honom glad. Själva ville vi inte ha kebab med tomater med skinn.

På kebaberian/indiska snabbmatshaket (som också säljer pizza) lyssnade vi på de senaste bollywoodhitsen och spekulerade kring de mystiska friterade sakerna de sålde. Vi var en aning illa berörda av maten de visade upp, men glada ändå. Så pass glada att när vi gick därifrån fick vi varsin present! "Un regalo per voi.." på italienska med indisk/brittisk accent. Charmigt.


Presenten; en friterad potatisskiva. Fett och krydda.

Jag och Vendela valde alternativ #1! Den gooda kebaben finns på Mesopotamia. Dom är inte indier. Dom är tysk/turkar. Och dom har fräscha lokaler, fräsch mat, fräsch personal och fint läge. Allt känns bra, allt känns prisvärt. Till och med musiken är bra! Här byts boolywood mot nutida orientalisk musik, och det gillade vi. Idag var jag på strålande humör och diggade för fullt. Det resulterade i att kebabmannen bjöd ut mig på dans. Jag skrattade bara. Sen frågade han om jag ville komma in bakom disken. Då skrattade jag osäkert och avvärjde hans erbjudande genom att lära honom att säga ost på svenska. Ost. Det känns som att jag sagt det förr, men alla i denna stad vaknar till liv med solen och våren. Jag gillar det. Och jag gillar deras kebab. Mm.

Lunchen avnjöts på Piazza dei Ciompi. Det var varmt, skönt och vi roade oss åt den tyska tjejtidningen vi fått ärva av Valerie.