Det var Pitti Uomo, någon slags modevecka i Florens. The Sartorialist var i staden, så vi gjorde vårt bästa och flanerade stadens broar.
Det är så vackert vid Arno när solen håller på att skymma.
Chi si ferma sogna...
Den person som stannar upp, den drömmer...
Vi tänkte ta en cappuccino på Roberto Cavalli caffét, men ändrade oss. 5 euro plus serviceavgift kändes lite väl lyxigt för våra plånböcker, speciellt när vi inte kunde sitta ute, för det var fullt. Vi gick ner några kvarter och hittade en mysigt bar med blommor. Vendela hittade en medsyster, med exakt samma fräkniga sommarhy och röda hår. Det var fint. Jag satt framför båda och såg hur de snegalde på varanadra och omvartannat på sina armar. Som i en disneyfilm där Tarzan möter Jane och ser att det finns en annan som han. Fint. Fast tropiken var utbytt mot en italiensk stadsdjungel där alla andra är solbrända men fortfarande rätt så, ja, håriga.
Fler män i trikåer. Midnatt nära Palazzo Pitti. Ser ni pojkarna? Dom lär sig tidigt.
Ett litet hemmagjort altare på en innergård där vi åt pizza al taglio.
Min näst sötaste granne, den lata katten i min tomma balkonglåda, (den sötaste grannen är den orangea katten eller den sydamerikanska familjen som lever loppan alltid på alla sätt, senast med vattenkrig).
Occhio alle curve.
Ett öga på kurvorna.
Håruppsättning.
Biblioteket som jag går till har en fin utsikt från sin utomhusvåning. Duomon i eftermiddagssolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar