Vid duomon mötte jag upp min nya klasskompis och vän Alex. En britt med ursprung i Brasilien och ex-Jugoslavien. Himlen var grå och det kändes som att det skulle börja regna. Duomon kändes nästan hotfull.
Jag höll på att blåsa bort! Stackars små medeltida florenstinska barn som var rädda för helvetet, det måste ha varit sjukt läskigt att gå förbi duomon en dag som denna. "Om du inte är snäll så kommer Savonarola och tar dig..!" Ahh!
Jag och Alex gick till stadens mer snälla stadsdelar, Oltrarno såklart, hittade Vendela och tog en sväng i alla vintagebutiker. Jag köpte pärlor som ska bli ett armband.
På Santo Spirito såg vi en cyklande man med otrolig känsla för färg.
Himlen sprack upp och solen sken igen.
Alex!
Kärlek och kel på hög nivå, eller siamesiskatvillingar?
Som sagt så är florentinarna otroligt stolta över sin stormaktsperiod under renässansen. Rätt så ofta händer det att man stöter på stora grupper av män, som klar sig i trikåer, och är stolta över det.
Valerie följde med oss till Piazza Ghiberti, och vi åt portare via pizza från en undebart god pizzeria, Pizzaiulo, och drack rödvin ur pappermuggar.
Från scenen på andra sidan piazzan började dom spela Bossanova.
Det var en skön kväll med vänner som dansade egyptisk dans.
Vi fortsatte hem till mig och planerade att gå till Salamanca och dansa vidare. Men efter lite rosévin kom vi på att vi skulle åka till havet dagen efter, och märkte att klockan var väldigt sen, så vi gick och la oss för att orka mötas på stationen tidigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar