Nonna väckte mig och Vendela där vi låg och sov i bäddsoffan i vardagsrummet. Det var mysigt, det känns alltid som att man är ett litet barn igen när nonna väcker en.
Till frukost hade Nonna dukat fram Bregott, Herrgårdost och Lingon-grova. Gud, vad gott. Smör, det är nästan det enda som italienarna inte förstår sig på. Godaste frukosten på länge.
Vi begav oss in till lördagsmarknaden. Det var roligt! Det inhandlades trosor, en body, duk, pyjamas, armband.. En paus togs traditionsenligt på baren, sen åkte Nonna hem och vi ungdomar fortsatte på egen hand. Adam väntade tålmodigt på att vi tjejer skulle bli klara.
Sen begav vi oss ut på en sightseeing för att visa Vendela allt sevärt i vår fina stad!
Det blev Piazza Duomo, St Giulia, det gamla templet, smågator, torget i närheten av duomon där vi brukade dricka granita med Nonno när vi var små, sottoportici, Piazza Libertà (om det nu är så fint)...
...och sist men inte minst kullarna upp mot Castello. Vi gick inte hela vägen upp, men ändå så att vi fick skaplig utsikt. Det var så otolig kontrast mot Florens. Brescia känns mycket mer som en riktigt stad, eller rättare sagt som den moderna industristaden den är. Det var skönt att se hur den gamla stadskärnan närmast kullen sakta men säkert mynnade ut i allt mer moderna stadsdelar, att man såg att tiden hade haft sin gång, att staden fortfarande växer och att den inte har stannat upp i det förflutna, som Florens. Jag älskar Florens, och det är få städer som är så vackra, men jag tycket att en stad behöver mer liv och puls, mer energi och samtida kultur än vad Florens har att erbjuda.
På eftermiddagen åt vi lunch, underbar salsiccia. Vi promenerade, åt våfflor, vilade och pysslade.
Sen var det dags att åka hem till Aldo och Paula för att äta lite till. I bilen påväg var jag och Vendela nervösa över att våra italienskakunskaper skulle sättas på prov, vi rabblade glosor och verbformer tills vi höll på att tuppa av. Men det gick strålande! Vendela lyckades tillochmed säga en mening i conjuntivo imperfetto, och jag har sällan varit så stolt över henne som då!
Påväg hem körde vi fel, för att Nonna följde Andrea's (Benedettas pojkväns) vägbeskrivning. Han visste inte vad han talade om. Vi hamnade helt fel, men tillslut, efter diverse interna dispuyter om vägskyltar, hittade de närvarande delarna av la famiglia Bianchi + Vendela hem.
Efter middagen så gick vi en långpromenad genom kvarter vi aldrig varit i förr. Det var spännande. Vi hittade en park som vi satt i ett tag. Förutom oss så fanns det ett par etniska män utspridda, ett kärlekspar och två fjortisar som satt under ett träd och rökte på. Det kändes väldigt förort, det var väldigt tyst och det luktade som det precis hade regnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar