Vad spelar det för roll när jag har er?

Det här skrev jag för lite mer än ett år sen, en kväll när jag kände mig less och arg. Jag kände mig lite utanför i en grupp som jag inte tillhörde längre, men själva faktum att den fortfarande existerade utan mig kändes väldigt irriterande. Well, jag läste det jag skrivit idag och tyckte att en del av det var väldigt passande för idag, då Mysan åker till Asien, Ellen och Bella till Australien, många blir kvar hemma och jag åker till Italien. Jag kommer inte att träffa min familj, min Mårten eller mina vänner på länge. Jag vet att jag kommer sakna dom och då är det skönt att veta det här;


"...men så ringer det i telefonen. jag är snart hemma. en är mårten. och han pratar med mig och får mig att må bra. jag berättar, och det känns inte så jobbigt längre. kommer hem. pratar mer.. tvättar bort sminket, klär om, kokar te, slår på datorn. sen ringer det igen; ellen. dom är på samma tåg. och helt plötsligt så fylls den ensamma lägenheten, via telefonluren, med röster av människor som står en nära. som jag tycker om. och som tycker om mig. och som det finns så många av. och som virvlar runt där ute i novembernatten mer sprakande än höstlöven. och ja, vad det känns bra. vad det värmer, ända ner till kalla fötterna. det känns som en klapp på kinden, puss på pannan. att veta att det där varma, trygga finns där och att det försvinner inte, för att det är någonting helt.
något som består. någontig som oavsett vad kan omsluta mig som en varm filt. en öppen famn. det gör mig så glad att veta, att, vart jag än går, var jag än tar vägen i tanken eller i riktiga livet, har jag alltid något att återvända till. något att fästa mig vid, att komma hem till. och som finns där, att vi finns där för varandra. att vi kan komma, vi kan gå, vi kan skratta, vi kan gråta, men vi är alltid liksom enade. det är så härligt. och med den den vetskapen så känns det helt obetydligt att den, den och den från tiden som var då ska åka dit. det får dom göra om dom vill.

vad spelar det för roll när jag har er?

all kärlek till er.
verkligen."


Jag kan inte säga det bättre själv, igen.
Nicole