Ryanair tar mig till Italien

Den första mars tar jag flygplanet ner till Pisa med Nonno och Nonna. Det känns skönt att dom följer med mig ner och håller mig sällskap. En natt kommer jag att sova på hotell med dom och på söndagen får jag tillgång till lägenheten där jag kommer att bo! Det ska bli spännande att se vilka jag kommer att bo med, hur mitt rum kommer att se ut, vad är värden för typ och vart ligger lägenheten? På måndag morgon börjar skolan, den första lektionen. Det blir ännu mer spännande! Nya ansikten. Som efter ett tag kommer att bli ansikten i min vardag, den 16 månaders långa vardagen.
På tisdag kväll åker mina nonni hem igen och så är jag plötsligt ensam i en främmande stad. Fast inte för någon lång tid, det är påsk efter två tre veckor så då kommer la famiglia ner och hälsar på mig. Jag tar bara tåget upp till Brescia så får jag träffa dem igen. Åh, jag kommer att känna mig så världsvan. Jag längtar!

Jag måste dock erkänna att jag är lite nervös. Ensam i exil. Karolina, du är den enda som vet hur det är? Alla måste lova att bomba mig med brev, mail, blogguppdateringar och ibland telefonsamtal när man vill lyxa till det. Jag lovar er att inte bli arg om ni kommer på överraskningsvisit. Jag kommer alltid att befinna mig på samma geografiska ställe, om det inte står något annat i bloggen. Åh, jag tycker om er alla så mycket!